There is no place like London

Nu har det gått ganska exakt en månad sen jag flyttade hem från England. Jag stannade inte lika länge som jag trodde att jag skulle göra från början och ändå är jag så himla stolt över mig själv. Som tog chansen/risken och flyttade dit. Som inte gav upp när det var jobbigt. Som klarade allting själv.

Och tänk att jag har uppfyllt en av mina drömmar redan. Inte ens fyllt 20 och redan uppnått ett av mina mål i livet: Att en gång bo i London.

Den här resan har ändrat hela min syn på England och det engelska samhället. Den har ändrat min syn på världen, på Sverige och på mitt eget liv. På mig själv. Jag har lärt mig så otroligt mycket om mig själv. Hur mycket och vad jag klarar och inte klarar. Jag har växt som person. Jag har fått ny respekt för pengar och större förståelse för de som kommer till Sverige från andra länder. (Det enda som inte ändrats är min syn på engelsmännen - de är lika fula, roliga och artiga som de alltid varit, haha.)

Till er som funderar på att åka, alla ni som sitter och velar: ska jag åka, ska jag inte? Jag säger åk! Gör det. För om ni inte gör det kommer ni ångra er. Även om det kanske inte är rätt, även om ni kanske åker hem igen så har ni iallafall testat. Och då vet ni, detta var inget för mig. Många jag lärde känna åkte hem igen efter bara några veckor, men jag har inte hört någon av dem säga att de ångrar sig. Tvärtom! Alla är väldigt glada över att de gjorde det.

Och till sist vill jag tacka alla som följt & kommenterat den här bloggen. Hade aldrig trott att ni skulle bli så många. Ni är så fina. ♥ Vi syns kanske. I cybervärlden eller på en snöig gata i Lund. Take care.