Att flytta hemifrån och utomlands på samma gång
Lyfter från Kastrup 11.10 (svensk tid).
Landar på Gatwick 12.10 (engelsk tid).
Har ingen aning om när jag bloggar nästa gång. Det beror helt på vad som händer och när jag får tillgång till internet igen. Men vi hörs förr eller senare.
Att packa och säga hejdå
Har nästan sagt hejdå till alla nu. Till min morfar och till min farfar. Till mina vänner. Matilda kommer snart hit för att säga hejdå en sista gång. Sen är det bara min familj kvar. På Kastrup imorgon. Vi ska ha en liten sista måltid ikväll. Lite sorgligt är det allt.
Det börjar kännas nu att det snart är dags. Sådär så att det pirrar till i magen när jag tänker på morgondagen. Sådär så att jag ibland vill gråta. Och ibland skratta. Jag vet inte. Så himla mycket tankar som far genom huvudet iallafall.
Att rensa ut sitt rum
Att sluta på sitt volontärarbete
Idag var det sista dagen på sjukhuset. Jag hade bakat så mycket bullar och kakor jag bara kunde bära. Höll på i över två timmar igår. De kramade om mig så himla hårt och gav mig lite visdomsord på vägen. Lite sådär som tre extramammor. Så himla fina. Kommer nog sakna dem lite.
Fast det ibland har varit jobbigt (döden, vad jobbig den kan vara ibland) så har det oftast varit fint att få vara en liten del av deras liv. Att ha fått vara en liten ljusglimt för de barnen som har sjuka syskon. Som lätt glöms bort eftersom deras syskon är sjuka och måste måste måste bli friska, det finns inget annat.
Då har det varit fint att komma dit och se barnens ögon som lyser upp och säger "är det pyssel idag?" och jag nickar och säger att "ja, idag är det pyssel!". Och de skriker "JA!" och hoppar i förväg ner till pysselrummet. För där målar vi ödlor och trär pärlhalsband och färglägger prinsessor i timmar och man blir sedd och kan berätta om sitt syskon om man vill och om man inte vill det kan man bara koncentrera sig på den där rosa klänningen som Törnrosa har som tar en hel evighet att färglägga. Och berätta om sin bästis och vad man fick av sin morfar i julklapp. Såna där viktiga saker, ni vet. Sånt som ofta glöms bort när någon blir sjuk.
Frågor
Varför flyttar du till London?
För att jag vill ta en pluggpaus, vidga mina vyer, bli bättre på engelska, lära känna nya människor, komma bort från Lund och ha lite kul i en stad där det händer saker.
Hur länge har du velat flytta dit?
Ojdu. Sen jag var 8 kanske? Det var nog 2000 jag förälskade mig i London. Men det har hela tiden varit så ofantligt långt fram i tiden - och nu är det snart dags.
Var ska du bo/jobba?
Jag har absolut ingen aning. Allt sånt ska jag fixa när jag kommer dit.
Var hittade du Emma & Charlotta?
Jag kom i kontakt med dem genom den här sidan. Där lägger folk ut olika annonser om att de ska flytta och vill ha sällskap. Perfekt.
Hur länge ska du stanna?
Så länge det känns kul. Kanske en månad, kanske för alltid.
Ska du ha en avskedsfest?
Nä. Det finns inte tillräckligt många i Lund som jag vill säga hejdå till på det sättet. Och de få som jag vill säga hejdå till vill jag göra på tu man hand. Ni vet sådär med middag och vin och gråt och löften om att vi snart ska ses igen.
Kommer du blogga på engelska när du flyttat?
Haha, nä, det kommer jag inte.
Vad kommer du sakna mest?
Min syster helt klart. Jag undrar fortfarande hur jag ska klara mig utan henne. Tror jag nästan kommer gå sönder av längtan. Sen såklart mina föräldrar, mina kompisar och Marabou mjölkchoklad.
Vad kommer du sakna minst?
Att träffa folk man känner i varje gathörn och på alla bussar. Att man aldrig någonsin kan träffa någon ny utan att ha minst fem gemensamma vänner.
Varför just London?
För att det är det bästa stället i hela världen!
Vad är det bästa med London?
Oj, var ska jag börja? Att det alltid finns saker att göra, det blir aldrig tråkigt. Att alla är trevliga, pratar fint, kallar en "love" eller "darling" och ber om ursäkt fast det var man själv som sprang rakt in i personen. Sånt gör en så himla glad.
Vad är det sämsta med London?
Heltäckningsmattorna i badrummet och strumporna i sandalerna.
Kan du inte ge lite kul Londontips?
Jo, klart jag kan skriva ihop en liten lista på saker när jag bott där ett tag.
En vecka kvar
Nu är det bara en endaste vecka kvar. Kan inte fatta det. Kan verkligen inte fatta det. Om sju dagar sitter jag inte här utan är ute på Londons gator. Kanske dansar jag runt på Notting Hill Carnival eller sitter på Starbucks och fikar? Fint!
Folk frågar om jag är nervös. Faktiskt inte. Helt ärligt. Det kanske är samma sak som när jag skulle börja på Spyken. Jag var inte nervös fast jag borde. För att jag visste att det var helt rätt. Precis som jag vet att detta är helt rätt. London är precis det stället jag ska vara på nu och en tid framöver. Jag vet det.
Har börjat leta lägenheter nu och det finns ju hur många fina som helst. Kommer säkert inte bli något problem alls. Ska ringa runt lite på fredag och boka husvisningar. (Wow, vad jag är vuxen!)
6 dagar kvar i Sverige.
Två veckor kvar
Jag har alltid undrat vad det är för några som går och ler för sig själva på stan. Nu vet jag. Det är de som ska flytta till London om två veckor.
Kan inte fatta att det bara är två veckor kvar. Längtar sönder. Fast resfebern börjar komma nu märker jag. Sådär så att jag ibland vill gråta när jag ser min familj och så att det sticker till i hjärtat när jag pratar med Matilda. De fyra allra finaste personerna i min närhet. Vad jag kommer sakna dem!
Den här veckan måste jag fixa det sista. En ny dator och sådär. Vill även packa klart mitt rum. På fredag börjar Malmöfestivalen. Känns som det perfekta slutet innan jag flyttar.
Malmö
Var hemma hos min morfar också. Fikade och sådär. Blev så stolt över honom när han visste att det var Ark som sjöng "Panta mera"-låten. Han är 87.
Var även i den engelska shoppen på Gustav Adolfs Torg för att hitta något fint till Matilda. Hon har "jag fyller 20 och flyttar till London"-fest ikväll. Ska bli så himla kul!
Emma & Charlotta
Tre veckor kvar
Det har äntligen blivit augusti. Någon gång i mitten av maj trodde jag aldrig det. Men det blev det ju. Idag är det den 8 augusti 2011 och därmed exakt tre veckor kvar tills jag flyttar till London. 29 augusti lyfter jag från Kastrup.
Det känns helt underbart och är i princip det enda jag tänker på och pratar om. Äntligen är det snart dags.
