There is no place like London

Idag firar jag och London en månad tillsammans. Det är exakt en månad sen jag kom hit. Tänkte göra en liten kort sammanfattning här.

Saker jag gjort
Bott på Svenska Kyrkan. Träffat Emma. Fått en lägenhet i Camden. Fixat engelskt simkort. Fixat tubecard. Sett The Jane Austen Argument, Bitter Ruin och Amanda Palmer på Heaven. Hamnat hemma hos folk jag inte känner. Haft en massa problem med lägenheten och lyckats fixa allting själv. Varit på Ung i London. Varit på pub. Ringt om NI-nummer, gått på intervju och fått det hemskickat. Varit på Rooftop Film Club. Fixat vårt rum med posters och bilder och grejer. Varit på Themsenfestivalen. Sett fyrverkerier. Varit på The Imperial War Museum och sett en bit från World Trade Centre. Hittat mina drömskor (dör lite varje gång jag öppnar min garderob och kollar på dem – vilket händer minst en gång om dagen!). Varit på Totally Swedish. Åkt till Sverige och sett Ark och åkt hem igen. Gått 1,5 mil varje dag och sett väldigt väldigt mycket. Varit på bio och sett The Change-Up. Träffat Rebecca. Sett Pete Doherty i Brixton. Sett The Tempest. Varit på NPG. Träffat Karin och Sabina. Ätit lunch/middag i Hyde Park flera gånger. Varit på IKEA. Svettats ihjäl. Tredubblat mina läsare på den här bloggen. Och en massa andra saker jag inte kan skriva om här på bloggen.

Hemlängtan
Det här med hemlängtan är ju svårt. Vissa dagar saknar jag min familj så att jag vill gråta. Pratar ofta med dem och längtar tills de kommer hit. Men Lund har jag inte saknat en enda gång. Som det känns nu gör det inget om jag aldrig mer får se Lund igen.

En månad alltså. Tiden går fort. Firade ikväll med mig själv genom att gå på utomhusbio, men det får jag berätta om imorgon. Nu ska jag sova. Ska gå upp halv fem imorgonbitti. Dör lite när jag tänker på det. Godnatt.

Igår åkte jag och Emma till IKEA.


Började med att äta. Jag tog köttbullar och potatis givetvis. Och äppelkaka med vaniljsås till efterrätt. Allt detta för £4.95. Älskar IKEA. Emma åt fish’n’chips.

Sen gick vi runt och plockade på oss lite allt möjligt som vi behöver. Mest nöjd är jag med min lilla strykbräda. £3.95 betalade jag för den. Unbelievable.

Det är så himla varmt i London just nu att man nästan smälter. Över 25 grader. Och knappt någon skugga alls. Gick längs Oxford Street idag och när jag kom ner till Marble Arch köpte jag med mig en ost- & skinktoast och dricka och satte mig i den lilla skuggan som fanns kvar i Hyde Park.

Emma sa att det tydligen ska bli 27 grader i helgen. Galet. Det är ju oktober på lördag!

Tänkte göra precis som förra gången och samla alla frågor i ett speciellt inlägg. Framför allt eftersom blogg.se inte har nåt bra ”svarsystem”. Here we go.

Har du lärt känna många nya människor sen du flyttade till London?
Ganska många. Dock flest svenskar vilket ju är skittrist. Ska bli ändring på det. Från och med nu. 

Hur bra hittar du i London?
Jag skulle säga att jag hittar relativt bra i London. Har aldrig med mig en karta om det inte är nåt speciellt jag ska hitta (typ Job Centre när jag hade NI-intervju och sådär). Hittar olika bra i olika delar också. Hittar väldigt bra i centrala, södra och norra London. Hittar halvbra i västra och sämst i östra skulle jag tro.

Varför ska ni flytta 3 november?
För att vårt kontrakt går ut då och vi tänker inte förnya det. Jag och Emma ska försöka hitta nåt eget där vi får varsitt rum.

Vad betalar ni i hyra för er lägenhet? Och vad ingår då?
Vi betalar £100pw/person. Då ingår allting (gas, vatten, coucil tax osv) utom internet.

Vad brukar du äta? Blir det bara nudlar eller (hehe)?
Faktiskt inte. Lax är nog det jag äter mest. Och pasta. Äter det nästan varje dag för det är mina två favoritmatgrejer. (Fördelen med att bo själv. Hemma fick man minsann bara lax två gånger i veckan, mutter mutter.) Stekt lax med pasta och coctailtomater. Fint ska det va.

Var har du köpt Marilyn Monroe-postern? Vad kostade den?
Det är min roomie Emma som köpt den. Hon hälsar att hon köpte den på Cool Britannia vid Picadilly Circus för typ £5.

Har du några fler konserter inplanerade?
Självklart! Men nu är det faktiskt inte några på ett tag. Sörjer givetvis, men får väl se lite musikaler så länge.
 
Hur var det att komma till Sverige igen?
Det var skönt eftersom man vet hur allting fungerar och förstår exakt vad alla säger. Men jag längtade faktiskt hem till London mest hela tiden. Var ju bara i Stockholm och jag har väldigt svårt för Stockholm. Tråkig stad med otrevliga människor.

Om man vill flytta till London och har frågor, har du någon mail man kan höra av sig till då?
Givetvis, du kan maila mig på [email protected]. Fast jag har ju ingen expert, har bara varit här i en månad. Men jag lovar att svara så gott jag kan.

När jag vaknade idag kände jag bara ”men gud vilket tråkigt hår jag har”. Och så tog jag fram saxen och klippte lite. Rätt mycket på luggen. Blev skitfult. Ojämnt, kort, konstigt. Alla stirrade när jag gick ut kändes det som.

Så ikväll är jag lite deprimerad. För att mitt hår är fult. Och för att jag saknar min familj. Mest för att jag saknar min familj. Ska nog trösta mig med en film och lite godis nu. Hejdå.

Igår träffade jag Karin vid Oxford Circus. Vi promenerade neråt Marble Arch, köpte med oss lite saker från Pret A Manger och gick till Hyde Park. Där var det verkligen liv och rörelse. Hur mycket folk som helst som stod och diskuterade livligt med varandra framför en irländsk flagga och en man med ett horn på sin keps stod och skrek ut nåt.

Vi satte oss i alla fall i parken och åt vår middag och snackade. Sabina kom förbi också. Hon hade med sig kakor som vi åt. Vid åtta-tiden blev det för mörkt och kallt för att sitta kvar. Då promenerade vi tillbaka och jag tog bussen hem igen.

Resan från London till Stockholm blev lång (inställda tåg, overground till Witham, ersättnningsbuss till Stansted, flyg, flygbuss och bilköer från Skavsta till Stockholm). Kom fram till Stockholm vid sju på kvällen. Ingen förstod vad jag sa och jag kände mig ensam. Stannade inne och kollade på svensk tv för att se vad jag missat under de tre veckorna jag varit borta. (Måste säga att det inte var mycket det. Orkade inte ens se klart ett helt True Talent-avsnitt.)

Fredagen började lugnt. Vid lunch drog jag mig bort till Gröna Lund. Träffade lite folk, snackade lite, åt lite. En timme innan insläpp blev det TOTALKAOS. Ingen hade någon koll av personalen på Gröna Lund och ställde dumma frågor i sina walkie-talkies. Blev helt stressad och ville bara hoppa in och styra upp det hela lite. Efter att ha sprungit fram och tillbaka mellan den gamla ingången, huvudingången och biljettkassorna hamnade jag till sist utanför gamla ingången iallafall. Träffade min mamma (bästbästbäst! ♥) och snackade med Jojja (fint att se henne igen!). Och sen var det då dags för konserten, som jag redan berättade om i mitt förra inlägg. Efteråt tog jag, mamma och Inger ett glas innan vi gick hem.



På lördagen började jag med att köpa två svenska skivor som släppts medan jag varit borta och som jag inte kunnat köpa tidigare (jajaja, man kan beställa, men jag litar inte alls på the post office här). Säkerts Säkert! På Engelska (bra, men inte lika bra som på svenska) och Melissa Horns Innan jag kände dig (bra, men inte lika bra som de två första). Köpte Aftonbladet och satte mig på Hötorget för att läsa om Arks konsert, men började bara gråta så jag stoppade ner den och lät den vänta tills jag kom hem till London igen.

Träffade mamma och Inger på Sergels torg och gick och kollade lite i affärer innan vi åt lunch. Jag tog köttbullar eftersom det var flera veckor sen jag åt det och det lär nog dröja flera veckor tills jag får äta det igen.

Vid tre var det dags att säga hejdå. Så sorgligt. Kramades en himla massa gånger innan jag gick till stationen och åkte till Skavsta. Kände mig så himla ledsen hela vägen tills jag klev av planet på Stansted. Blev ännu bättre när jag hoppade på Stansted Express och fick höra lite fin engelska. När jag hoppade av på Liverpool Street Station började jag skratta lite smått maniskt för mig själv. För hur kan man vara ledsen när man bor i världens bästa stad?

När jag kom hem träffade jag dessutom världens bästa Emma som uppdaterade mig om allt som hänt här. Vad fint vi kommer få det efter den 3 november när vi flyttar. ♥

Egentligen vet jag knappt vad jag ska skriva om den. Den var helt perfekt. Det perfekta avslutet. Skynket som föll, tårarna som föll. Grät igenom hela konserten.

Absolutely No Decorum. Clamour For Glamour. Breaking Up With God. Father Of A Son. Superstar. Tell Me This Night Is Over. Disease. Prayer For The Weekend. Let Your Body Decide. Laurel Wreath. It Takes A Fool To Remain Sane. The Apocalypse Is Over. One Of Us Is Gonna Die Young. Trust Is Shareware. The Worrying Kind. Echo Chamber. Stay With Me. Calleth You Cometh I.

Sen slut. För allra sista gången. Aldrig mer. Slut slut slut. Slut på tonårstårar, röda luggar och sjunga Calleth-allsången med 15 000 andra. Slut på tonåren. Det känns så. Nu är det slut. Och det känns okej.

Är så galet tacksam och stolt över att jag fått vara en del av allt det här i flera år. Något av det bästa som hänt mig, på riktigt. Utan dem hade jag inte fått vara med om så många fantastiska konserter. Hade inte insett hur mycket bra musik det finns. Hade inte överlevt högstadiet. Och framför allt: Utan dem hade jag inte träffat så många fina och fantastiska människor som jag faktiskt gjort. Så tack tack tack, för allt.

Vi Är The Ark. Alltid.

Ikväll kände både jag och Emma att vi ville hitta på något. Så vi kollade vilka filmer som gick och 45 minuter senare var vi på The Vue på Leicester Square. Biosalongen och duken var jättestor, ungefär som en föreläsningssal. Och stolarna var jättesköna. Vi såg The Change-Up som var en bra och rolig tisdagsfilm. Här kan ni se trailern.

Imorgon åker jag till Stockholm för att se The Ark en sista gång. Fina Ark som jag sett live 25 gånger (om jag räknat rätt?). 25 är en bra siffra. Jag är nöjd med 25. Bästa konserten var helt klart Berlin 2007. Den var något så utöver det vanliga att jag inte ens kan förklara. Har ändå sett dem 24 gånger till, men aldrig har det varit lika bra som då. Andra bra konserter som jag särskilt minns är Lundakarnevalen 2006, Way Out West 2007 och Vega 2007. Och några dåliga jag särskilt minns är ju Tivolirock 2007, Sofiero 2010 och Svedala Sommarrock 2011.

Har varit på releasefester. The Guild-spelningar. Upptäckt Jesus Christ Superstar och sett den två gånger på Malmö Opera bara för att Ola var med. Varit på Jepsons vernissage och blivit guidad av honom (fast alla tavlor såg likadana ut, hahaha - känns så typiskt honom).

Jag har varit 14 och stammat fram att ”jag tycker ni är bäst, kan jag få ta en bild med er?”. Och så fick jag det och mina ben var gelé och det var det enda jag pratade om i veckor. Satte upp pennan alla hade skrivit sina autografer med på dörren. Satte upp bilder när jag poserade med dem. Satte upp planscher på väggarna, fyllde min väska och dagbok med låttexter. Låste in mig på mitt rum och tänkte att ingen i hela världen utom de förstår hur det är.

Jag har skrikit rakt ut när det blev klart att de skulle vara med i Melodifestivalen, dansat runt i lägenheten när de vann och sen svurit och gråtit när de förlorade och höll helt med Ola om att det var en ”jävla dyngtävling” och varför ställde de upp i den för? Och varför fattar inte Europa vad som är bra? Citerade Ark rätt mycket faktiskt. När jag var en sådär 14, 15, 16.

Nu är jag 19. Bor i London. Citerar inte Ark och fyller istället mina dagböcker med låttexter av Paul Simon, Leonard Cohen och Pete Doherty. Packat ner alla mina Arktröjor och planscher i flyttkartonger har jag också.

Ska ändå bli fint att se dem en sista gång. Konsert nummer 26. Kommer nog bli fint och sorgligt. Fast mest fint.

Idag åkte jag och Emma till The Imperial War Museum. Vi tyckte att det passade idag eftersom det är 11 september och exakt tio år sen terrorattacken. De hade nämligen fått in delar från World Trade Center. Detta är en bit från det norra tornet.

Gick även och kollade på grejerna från Första och Andra världskriget, men jag måste åka tillbaka någon annan dag eftersom det var så himla himla mycket. Och vi var ändå där tills de stängde, haha.

Den här helgen är det The Mayor’s Thames Festival. Eller End-of-Summer Festival som det också står på alla affischer i stan. Men det kände inte alls som the end of summer. Asvarmt ute, säkert 25 grader. Gick och svettades i kjol och vanlig tröja.

Det var iallafall hur mysigt som helst. Överallt var det folk som uppträdde, små stånd med mat, hattar, smycken eller andra saker man kan behöva. Stora bord med billiga böcker och gamla kartor över London. Folk gick runt och drack öl och på stranden vid Themsen gjordes en jättestor gitarr i sanden. En man sjöng gamla godingar av Sinatra så jag fick gåshud.

Ungefär sådär man vill spendera en lördag alltså.







Imorgon avslutas hela festivalen med fyrverkerier och grejer. Vad jag älskar den här staden. ♥

Ikväll kom Emmas kompis Lykke hit. Vi gick och köpte fish’n’chips och pratade om allt som hänt i London sen vi kom hit. Ni anar inte hur mycket som händer på två veckor. Och hur upp och ner allting går. Kanske berättar för er en annan dag.

Idag har jag och Emma även möblerat om och fixat lite på vårt rum. Så snart ska ni få se lite bilder på hur det ser ut här i lägenheten. Här får ni se händiga Emma så länge.

Igår åkte jag och Emma till Old Street för att gå på Rooftop Film Club. Bio på ett hustak alltså. Man gick några trappor upp (var väl ett sju- eller åttavåningshus typ) och så kom man upp på taket. Där var det så himla fint med en liten popcornvagn, bar och grill. Hela takterrassen var dekorerad som en liten trädgård och överallt satt en massa små lampor. Där fanns en bioduk och framför hade de satt upp små stolar som såg ut som regissörsstolar och som var jättesköna. Man fick ett par hörlurar och en filt. Emma handlade lite vatten och sen gick vi och satte oss.

Filmen vi såg var The Devil’s Rejects. Så himla konstig film. Varken bra eller dålig, bara random och sjuk. Haha. Om ni vill kan ni ju se trailern här. Tror inte att ni kommer bli mycket klokare för det. Dock gjorde det ingenting för det var så himla coolt ändå. Utsikten var finfin. Försökte ta lite bilder, men det gick inte alls eftersom det var så mörkt. Här kommer två halvsuddiga iallafall.

          

I måndags ringde jag till Job Centre för att fixa en NI-intervju. NI står för National Insurance och behövs för att man inte ska behöva betala så himla mycket i skatt. Har man inte ett sånt nummer måste man i princip skatta 50%. Och det vill man ju inte.

Han jag pratade med kom från Skottland. (Gud vad jag råkat ut för många skottar den här veckan!? Träffade en på tunnelbanan också när jag höll på att flytta mina saker. Han sa att jag såg ut som en skolfröken. Jag frågade om det var en komplimang och han sa att det var ungefär det finaste man kunde vara.) Fattade i princip ingenting av vad han sa och var tvungen att säga ”pardon?” en himla massa gånger. Lyckades i alla fall fixa en intervju till idag. I Whitechaple.

Åkte dit igår för att se var det låg så det var inte alls svårt att hitta dit (som det var igår..). Kom in, anmälde mig och sen ställde jag mig och väntade med en massa andra. Vi var väl 30 personer som bara stod och väntade. Till sist ropades mitt namn upp och jag fick gå och sätta mig i ett väntrum. Där satt jag i en kvart innan en kvinna kom och sa ”Miss Andersson?”. Tog typ två sekunder innan jag reagerade, haha. Är ju inte alls van vid att folk kallar mig ”miss”.

Vi satte oss i ett litet bås. Var inte speciellt nervös faktiskt. Hon frågade en massa saker. När kom du hit? Var bodde du först? Vilket datum flyttade du till din nuvarande adress? Hur länge ska du bo där? Har du varit i Storbritannien längre än 40 dagar tidigare i ditt liv? Har du jobb? Är du gift? Allt gick bra och hon sa att jag skulle få mitt kort inom fyra veckor. Innan jag gick la hon till att hon tyckte att jag passade mycket bättre i svart hår (som jag har på mitt passfoto) än jag gör i blont. Visste inte riktigt vad jag skulle svara. Berättade att en dansk passkontrollant hade tyckt tvärtom. Hon sa bara ”boys..!” och himlade med ögonen.

Fick vänta 20 minuter till innan jag fick tillbaka mitt pass och sen var det klart. När jag kom hem låg det ett brev där det stod exakt vilken tid och plats jag skulle infinna mig för min NI-intervju, lite sent. Men det var i alla fall mitt första brev hit. Blev så himla glad över lite post.

Igår åkte vi till Svenska Kyrkan på Harcourt Street för att gå på Ung i London. Det är en grupp för unga svenskar i London varje onsdagkväll och igår var det upptaktskväll. Det var en hel del folk där, 95% tjejer. Vi drack vin och åt snittar. Minglade runt och pratade med en hel del människor. De flesta var au pairer. Lite halvtrist eftersom de mest var intresserade av varandra.

Prästerna, volontärerna och alla andra som jobbar där presenterade sig. Verkade jättefina och roliga. Visade oss runt på kyrkan och så berättade de vad vi ska göra varje onsdag. Kolla på film, göra små utflykter, gå en londonwalk, spela spel, en polis ska komma och berätta vad man får och inte får göra i detta landet (haha) o.s.v. Låter ju rätt mysigt.

Kvällen avslutades sen på puben med öl och vattenmelon(!?). Vid halv elva åkte vi hem eftersom jag hade ett tidigt möte dagen efter. Det ska jag berätta om senare.

Gick upp tidigt och åt frukost. Färska jordgubbar på neutral yoghurt. Ciabatta med ost. Juice. Ändå helt okej frukost liksom.

Det regnade ute så jag packade ner mina CV:n i tre påsar och gick ut för att söka jobb. När jag kom hem igen var det hög tid för lunch så det fick bli mackor med kyckling och sallad.

När Emma kom hem senare hade hon med sig finfinaste chokladen. Med ÄKTA GULD på. Galet.

Vi beundrar dem en stund och sen tar hon fram sin dator som har laddat ur. Och den går inte att ladda. Vi tänker ju automatiskt att den är sönder, men två timmar senare när vi ska äta middag inser vi att eluttagen, spisen och kylen inte heller fungerar. Men lamporna funkar. Mycket märkligt. Tänker att en propp/säkring har gått och kollar runt i lägenheten, men ser inget skåp. Jag springer ner i hallen där nere för att se om jag hittar ett skåp där. Istället hittar jag ett brev till oss. Där står det att vår gas blivit avstängd eftersom den inte blivit betald på länge och att den inte sätts på igen förrän skulden (£913!) är betald.

Vi ringer George en gång. Två. Tre. Fyra gånger ringer vi och han svarar inte. Emma pratar in ett meddelande. Då ringer vi Steven the Man. Finfina killen. Han säger hela tiden ”don’t worry” och säger att han ska ringa till George. Tio minuter senare har han ringt George, pratat in ett meddelande, smsat honom och ringt hans bror. Haha.

Till sist ringer George och säger att han kommer dagen därpå. Jag äter yoghurt till middag.

I måndags var det första morgonen i lägenheten. Så himla fint att vakna upp i sin egen lägenhet i London. Duschade och fixade till mig, men eftersom det inte fanns någon frukost hemma (eftersom både Tesco och våra bästisar bredvid var stängda) så hoppade jag det. Skyndade till Svenska Kyrkan och lämnade nycklar och sa hejdå och lite sånt där.

Åkte tillbaka till vår lägenhet och släppte in Johanna (vår nya roommate!). Visade henne runt och sen väntade vi på Emma. Åt nudlar till frukost/lunch när hon kom (klockan halv två..) och hoppade sen på bussen som går precis utanför.

Helt plötsligt hör vi hur någon spyr på nedervåningen och bussen svänger in till kanten och busschauffören kommer upp och säger att bussturen är slut för någon har spytt och när vi kommer ner spyr nästan jag för det är verkligen över halva golvet.

Hoppar av bussen och ser att vi har stannat precis framför ett ställe som kopierar nycklar. Helt perfekt eftersom det var en av de grejerna vi skulle göra i stan. Går in och kommer ut typ 10 minuter senare – £24 fattigare och sex nycklar rikare. Fatta! Han gjorde sex nycklar på fem minuter. Vi blev helt imponerade!

Hoppar på en annan buss i alla fall och det tog över en timme innan vi kom till Leicester Square. Helt galet! Satt fast i trafiken i 40 minuter. Fattar varför det alltid är så få människor på bussarna (förutom när tunnelbanan inte går, som i söndags, då blir det panik på bussarna istället!)

Fixar iallafall internet. Och en skruttmobil till Emma. Åker till Tesco och handlar mat. Äter middag. Snackar, chattar, går och lägger oss.

I söndags tog jag en liten sovmorgon. Kände att jag verkligen behövde det efter veckan. Skippade frukosten och gick istället i väg till Tesco för att handla lite grejer till den nya lägenheten. Hade varit jättefint väder hela dagen (och hela veckan: 26 grader people – går i bara t-tröja och svettas!), men givetvis börjar det regna när jag kommer ut. Och det slutar inte heller. När jag betalat alla glas och kökshanddukar och grejer fullkomligt öser det ner ute.

Kommer tillbaka till Seamen's Church och sätter mig vid datorn för att ta det lugnt. Inser att ingen av mina mobiler fungerar. Ringer (konstigt nog från en av dessa mobiler, men den fungerar bara i ungefär 1 minut) Emma i panik och bestämmer träff med henne klockan sju i lägenheten.

Har en hel del grejer att ta med mig så jag bestämmer mig för att dela upp det i två omgångar. Så jag packar ner så mycket jag kan i datorväskan (trycker ner trosor och strumpor och sådär runt om min dator) och i min Arktygpåse. Och i armarna bär jag en stor platslåda med glas, krokar, handdukar, tvål och lite annat sånt där nödvändigt. Tänker att det här blir inga problem, har 1,5 timme på mig att frakta allt detta + min feta resväska i nästa runda.

Hoppar av på London Bridge, allt är frid och fröjd. Skyndar bort till Nothern Line och precis när jag hoppat på säger de att den inte går till Camden. Får panik. Springer tillbaka till Jubilee Line, tar tuben till Green Park, byter till Victoria och åker till Warren Street Station, rusar upp på Warren Street och letar upp en busstation som ska ta mig till Calk Farm (allt detta bärandes på två feta tunga väskor och en stor låda i armarna + försöka hålla lite koll på min handväska). Hittar rätt hållplats, men bussen kommer inte. Hoppar på en överfull buss till Archway istället och får en utskällning av busschauffören som säger att han inte kan köra om jag står där framme. Folk suckar. Pressar mig bakåt så gott det går och till sist börjar han köra.

Tvingas hoppa av innan Camden Town Station och får därför gå vad som kändes som en mil (men nog bara var 2 km) med två väskor och en låda. När jag kommer runt hörnet kommer en liten pojke cyklandes, 6 år kanske. ”Out of the way, or I will run over you!” skriker han innan han stupar i backen och skrapar upp händerna och förmodligen bryter ena armen också. Den är i alla fall i en konstig vinkling. Jag får fram ett ”oj, hjälp” på svenska och springer fram och frågar om han är okej. Han ser livrädd ut och springer haltandes iväg så snabbt han kan. Hans cykel ligger kvar i olika delar över hela trottoaren. Vet inte vad jag ska göra, men han kommer inte tillbaka så jag skyndar vidare.

Kommer innanför dörren efter sju. Helt galet. Träffar Emma som är lika svettig som jag. Johanna ringer och berättar att Nothern Line är nedstängd vid Camden för att någon hoppat framför tåget. Vi dricker vatten och skyndar oss sen till tunnelbanan för att ta den till Archway.

I Archway hämtar vi så mycket saker vi bara kan bära i Emmas gamla lägenhet (som är långt ifrån lika fin som vår, åhåhåh). Täcke, kudde, necessär, kläder. Slänger oss på tunnelbanan igen. Lämnar saker här och åker vidare till Canada Water (för er som inte vet är vi nu långt upp i norr och ska långt ner i söder) för att hämta min väska och handla på det nattöppna Teskot. Tar väl 40 minuter ungefär. Kommer fram och inser att Tesco inte alls har nattöppet på söndagar. Deppar och hämtar min väska på Svenska kyrkan. Köper Polly för alla småmynt som man ändå aldrig blir av med annars och åker sen tillbaka hem. Inser att till och med butiken vi bor granne med har stängt. Det står inga öppettider där utan bara ”open til late” (vilket jag egentligen tycker är fint – men inte i söndags!).

Kom in i lägenheten och öppnar våra skåp. På min hylla ligger det två paket nudlar och ett paket kakor. Det får bli nudlar. Och sen kakor för att dämpa den värsta hungern. Skulle egentligen laga en riktig middag och sätta upp affischer på väggarna, men klockar är över tolv så vi bara äter, bäddar och sen somnar vi.

(Och förlåt för att det är så dåligt med bilder. Ska verkligen bättra mig och försöka fota allt jag ser.)

I torsdags gick jag upp tidigt för att möta Emma och Klara på Oxford Street. Vi satte oss på Pret A Manger för att äta frukost och diskutera hur vi skulle fixa ett boende på fyra dagar. Till slut bestämde vi att Klara skulle åka hem eftersom hon inte hade något boende och att jag och Emma skulle fortsätta leta.

Så vi ägnade hela dagen åt att leta. Först kollade vi Gumtree och ringde på en massa annonser där. Fick en visning hos Don på tisdag. Kändes lite sent. Bestämde oss för att gå till olika agencies och kolla där. Gick längs hela Lower Road, gick in på varenda mäklarställe och lyckades ändå bara skriva in oss på ett ställe. Jobbigt.

Drog till Camden och kollade, men gav upp efter en liten stund. Var trötta och hungriga eftersom vi gått upp tidigt och inte ätit något sen frukost så vi bestämde oss för att sluta leta och åka hem istället. Jag gick på Tesco och handlade lite och sen satte jag mig i Southwark Park, kollade på alla som tränade, åt jordgubbar och bläddrade i Vouge (som förresten är min favorittidning, men som är alldeles för dyr att köpa i Sverige).