Justin Bieber på Westfield
I måndags tog jag och Emma bussen till Westfield i Shepard's Bush för att se Justin Bieber tända julbelysningen där. När vi kom dit fick vi reda på att man fick inte gå innanför VIP-området utan ett band som man bara fick om man varit där 7am. Så himla dåligt tyckte vi. För om man inte var innanför VIP-området fick man inte se honom. Bara höra och kolla på en storbildsskärm.
Fördrev tiden med deras fria internet och klockan fem var det dags. Först kom en DJ och spelade lite peppmusik och sen hoppade Justin Bieber ut och ljudet från alla tjejer som skrek var helt öronbedövande. Han sa inte så mycket och det han sa hörde man inte för alla skrek så fasligt. Och sen körde han fyra låtar. Är igen Bieber-expert, men två av låtarna var iallafall ”Baby” och ”Never Say Never”. De andra två var antingen nya, kända eller jullåtar. Kan man ju gissa iallafall.
(här ska det vara en bild, men internet krånglar som vanligt, klistrar in den sen)
Det var väl ungefär var som hände. Han tände belysningen. Var allt som allt på scen i ungefär 20 minuter, vilket kändes lagom för mig, men jag tyckte det var hemskt snålt mot alla söta, gråtande fans som hade väntat sen tidigt på morgonen.
Förra söndagen
Ett bra tips till alla som kommer till London och vill gå på museum är att sticka dit när det precis öppnat. Det är vad jag gjorde förra söndagen medan jag väntade på att jag skulle få checka in på Sjömanskyrkan.
Tog bussen till South Kensington och gick på V&A som öppnade kl 10. En timme senare började det komma en hel del folk och då öppnade ju Natural History Museum så då passade jag på att slinka över dit istället och ta mig en titt innan det blev för mycket folk även där.
Då tog jag mig en titt utanför istället. För utanför Natural History Museum har julen kommit på riktigt. Där har de satt upp en isrink där man kan åka skridskor fram tills januari och där finns gran och varm choklad och karusell och ett godisstånd. Himla fint faktiskt. Även om det är lite ironiskt där isen smälter och folk åker runt utan jacka.
Christmas Lightning Swich On på Oxford Street
Internet här på Sjömanskyrkan är jättedåligt, men nu står jag vid den stationära datorn här på kyrkan så nu ska ni få en massa blogginlägg på rad. Det händer ju saker hela tiden.
Tänkte först berätta om när jag var på Oxford Street den 1 novemer och kollade på Christmas Lightning Swich On. Det var totalkaos när jag kom dit. De hade stängt av stora delar av Oxford Street + att de håller på att bygga om (vilket de gjort hur många år som helst – blir de aldrig klara?).
De hade spärrat av ett område utanför M&S Marble Arch där det fanns en stor scen och tv-skärmar och grejer. Först kom det ut en jättejobbig man som var sådär åh-vad-kul-och-pepp-vi-är. Och så skulle alla vifta med sina mobiler och sjunga jätteentusiastiskt ”Santa Claus Is Coming To Town” för det skulle tydligen visas på ITV. Kände mig måttligt road kan jag ju säga.
Den största anledningen till att jag gick dit var för att det varje år är en kändis som tänder julbelysningen. Alltid någon väldigt känd och det är väl alltid kul att se kändisar? Och när den överentusiastiske presentern avslöjade att det var The Saturdays som skulle tända belysningen skrek hela Oxford Street av lycka och folk (både unga och gamla) började hoppa upp och ner. Själv stod jag som ett frågetecken. Hade ingen aning om deras existens innan den 1 november. (Hade inte missat nåt heller märkte jag sen när de uppträdde.) Fler som uppträdde och folk som höll tal och sen tände The Saturdays belysningen (himla fräckt!) och så sköt de fyrverkerier och grejer (givetvis, fortfarande England jag bor i). Festligt värre.
Det fina med att vara 19
Vet ni vad det fina är med att vara 19? Man kan bestämma sig för att flytta till London och sen kan man bara huxflux bestämma sig för att flytta hem igen. Och det är precis vad jag har gjort. Bestämt mig för att flytta hem igen.
Så om exakt en vecka kommer min mamma hit. Då ska vi ha några sista roliga dagar innan vi packar ner hela mitt liv i två resväskor och flyger hem. Landar på Kastrup på kvällen den 17e november.
Besök från Lund
Okej, det var allt jag hann med att berätta ikväll. Imorgon ska jag berätta för er om Christmas Lightning på Oxford Street och om min söndag. Men nu ska jag smyga upp och lägga mig. Godnatt.
The Adventures of Tintin
Det hela började iallafall med att vi fick biljetter till fel film utan att vi märkte nåt. Så glada och nöjda gick vi in i salong 6. Och där hade filmen redan börjat fast den inte skulle börja förrän en kvart senare. Alla var heeelt inne i filmen så vi slog och ner och kollade våra biljetter. Fel tid. En timme tidigare än vi skulle. Så det var bara att gå ut igen och byta biljetter.
Filmen var bra. Lite för mycket action för att vara en Tintin-film tyckte jag dock. Och lite konstigt blev det att alla pratade extrem brittisk engelska. Duken var förresten så stor att den inte ens fick plats innanför mina 3D-glasögon. Coolt. Och reklamen var också i 3D. Överdrivet.
Jersey Boys
Sjömanskyrkan
Är lite efter med bloggandet också som ni säkert märkt, men nu ska ni få er några inlägg på rad. Har trots allt fritt internet.
From a hostel in London - Dag 2
Säng: Hård
Kudde: Så tunn att den är nästintill obefintlig
När jag kom tillbaka hit idag möttes jag av Audrey (fransyskan) som var lika glad som igår. Vi gick ner till köket tillsammans för hon hade ju lovat att laga mat till mig. Hon hade till och med varit på Tesco och handlat två stora påsar. Satsigt. Jag frågade henne om hon var bra på att laga mat och det sa hon att hon var.
I nästa sekund stod hon med en kastrull spagetti som kokade över (och då menar jag verkligen KOKADE ÖVER - vatten överallt!) och med en köttkniv som hon skar köttfärsen (som att det inte var smått nog?) med I TEFLONSTEKPANNAN. Ni kan ju själv tänka er hur den såg ut sen..
Hon frågade mig om jag var bra på att laga mat och precis när jag tänkte säga: "inte speciellt, brukar alltid använda Dolmio när jag ska göra köttfärssås" tog hon fram en burk Dolmio. Insåg då att vår syn på "bra på att laga mat" nog inte var densamma.
Men det blev himla gott iallafall. Och när vi var klara plockade hon fram te och två chokladefterrätter hon köpt till oss. Så himla, himla fint av henne. En kille från Australien joinade oss. Han var otroligt rolig och eftersom han pratade för snabbt för att stackars Audrey skulle förstå var det mest han och jag som snackade. Om Australien och Sverige och The Old Man (som vi kallar honom) som sover under Audrey.
Har förresten träffat den sjätte personen som bor i det här rummet nu. Skrev ju igår att jag inte hade det. Men när jag kom tillbaka efter att ha ätit frukost imorse satt han upp i sängen och stirrade argt på mig. Väckte tydligen honom.
Själv blev jag väckt var och varannan timme inatt. Somnade vid elva-tiden, då hade bara några gått och lagt sig. Och resten kom in senare och alla tände lampan i taket hela tiden. Och väsnades med sina grejer. För mig gör det inget om folk gör det på morgonen, då ska man ändå snart upp, men om man trillar in halv två på natten, måste man då organisera om hela sin resväska? Suck.
From a hostel in London - Dag 1
Hej Sverige. Nu ligger jag i min säng på ett hostel i nordöstra London. Klockan är ju inte mer än halv tio, men jag har redan fixat till mig. Var så illa tvungen, alla fixade till sig nu. Orkar inte krångla mig in i mörkret sen och försöka hitta mina grejer.
Bor ju på hostel eftersom vårt kontrakt gick ut idag och jag har inte lyckats fixa en ny lägenhet. Det är bostadsbrist i London. Imorse packade jag ner det sista och sen tog jag bussen i två omgångar till det här hostlet för att lämna av mina grejer. Herregud vad jobbigt det var. Och på söndag ska jag göra samma sak igen. Suck.
Det är trångt och ostädat här och när man kollar ut genom fönstret ser man bara en fet vägg. Men det är någorlunda billigt och bra läge. Delar rum med sex andra personer. Ett par i 30-års åldern, en spansk man som är närmare 75, två fransyskor och sen en sista person som jag inte träffat än.
När jag kom hit var det bara en fransyska här. När jag öppnade dörren sa hon "bonjour" och log. Frågade henne om hon kunde engelska (det är helt galet vad fransmännen är dåliga på engelska ju) och hon kunde lite. Så vi började snacka ganska så mycket. Ni vet sådär att en timme blir tre som blir "ska vi gå ut och äta?" och helt plötsligt har man pratat i fem timmar. Hennes engelska är okej, men när jag inte förstår säger hon det på franska istället. Hon blev helt imponerad av min franska. Både ordförråd och uttal. Blev nästan lite rörd.
Imorgon ska hon laga middag till mig. "Spagetti and meat" sa hon. Jag hoppas att hon menar köttfärsås för bara spagetti och köttfärs eller spagetti och ett köttstycke låter inte så gott. Eller så är det en fransk specialité? Den som lever får se. Godnatt.
Packning och utflyttning
Nu har jag snart packat klart alla mina saker. Som jag berättat innan går ju vårt kontrakt ut imorgon och vi tänker inte förnya det. Tänkte ge er en liten lista på anledningar varför (förutom att det är fruktansvärt dyrt - precis som alla ställen här i London..):
- Fönsterna går inte att stänga helt (vilket resulterar i att det är askallt på kvällarna nu när hösten kommit och vintern är på väg..)
- Våra element funkar inte (= dubbel kyla)
- Ugnen funkar inte
- Vi har inte heller någon mikro så vi kan bara laga saker man kan göra på spisen och vill man värma något får man göra det i stekpannan
- Stekpannan är ojämn undertill vilket gör att allt inte blir varmt/steks
- Det finns inga lock till kastrullerna
- Om man tvättar samtidigt som man ska duscha finns inget varmvatten
- Ofta finns det inget varmvatten överhuvudtaget
- Kylen är alldeles för kall vilket gör att allting fryser till is (och försök inte tina en frusen yoghurt och sen äta, fyfan..)
- Använder man för mycket saker på samma gång (typ tvättar & lagar mat samtidigt) slutar allting fungera och man måste upp på en stol och pilla med säkringar i ett skåp)
- Kranvattnet smakar klor (som överallt i London)
- Här finns ingen dammsugare, men en mopp som tar upp ungefär 2% av allt smuts och damm
Så ni förstår säkert att det ska bli skönt att komma härifrån.
Min familj hälsar på 25-29 oktober
Men nu har de åkt hem sen några dagar tillbaka och det är tomt. Var så himla fint att bo i samma stad som dem igen. När vi ätit middag på kvällen och de väntade på bussen med mig och vinkade av mig när jag åkte iväg. Så borde det ju alltid vara.
