From a hostel in London - Dag 1
Detta skrev jag igår vid halv tio, men det publicerades av någon anledning aldrig:
Hej Sverige. Nu ligger jag i min säng på ett hostel i nordöstra London. Klockan är ju inte mer än halv tio, men jag har redan fixat till mig. Var så illa tvungen, alla fixade till sig nu. Orkar inte krångla mig in i mörkret sen och försöka hitta mina grejer.
Bor ju på hostel eftersom vårt kontrakt gick ut idag och jag har inte lyckats fixa en ny lägenhet. Det är bostadsbrist i London. Imorse packade jag ner det sista och sen tog jag bussen i två omgångar till det här hostlet för att lämna av mina grejer. Herregud vad jobbigt det var. Och på söndag ska jag göra samma sak igen. Suck.
Det är trångt och ostädat här och när man kollar ut genom fönstret ser man bara en fet vägg. Men det är någorlunda billigt och bra läge. Delar rum med sex andra personer. Ett par i 30-års åldern, en spansk man som är närmare 75, två fransyskor och sen en sista person som jag inte träffat än.
När jag kom hit var det bara en fransyska här. När jag öppnade dörren sa hon "bonjour" och log. Frågade henne om hon kunde engelska (det är helt galet vad fransmännen är dåliga på engelska ju) och hon kunde lite. Så vi började snacka ganska så mycket. Ni vet sådär att en timme blir tre som blir "ska vi gå ut och äta?" och helt plötsligt har man pratat i fem timmar. Hennes engelska är okej, men när jag inte förstår säger hon det på franska istället. Hon blev helt imponerad av min franska. Både ordförråd och uttal. Blev nästan lite rörd.
Imorgon ska hon laga middag till mig. "Spagetti and meat" sa hon. Jag hoppas att hon menar köttfärsås för bara spagetti och köttfärs eller spagetti och ett köttstycke låter inte så gott. Eller så är det en fransk specialité? Den som lever får se. Godnatt.
Hej Sverige. Nu ligger jag i min säng på ett hostel i nordöstra London. Klockan är ju inte mer än halv tio, men jag har redan fixat till mig. Var så illa tvungen, alla fixade till sig nu. Orkar inte krångla mig in i mörkret sen och försöka hitta mina grejer.
Bor ju på hostel eftersom vårt kontrakt gick ut idag och jag har inte lyckats fixa en ny lägenhet. Det är bostadsbrist i London. Imorse packade jag ner det sista och sen tog jag bussen i två omgångar till det här hostlet för att lämna av mina grejer. Herregud vad jobbigt det var. Och på söndag ska jag göra samma sak igen. Suck.
Det är trångt och ostädat här och när man kollar ut genom fönstret ser man bara en fet vägg. Men det är någorlunda billigt och bra läge. Delar rum med sex andra personer. Ett par i 30-års åldern, en spansk man som är närmare 75, två fransyskor och sen en sista person som jag inte träffat än.
När jag kom hit var det bara en fransyska här. När jag öppnade dörren sa hon "bonjour" och log. Frågade henne om hon kunde engelska (det är helt galet vad fransmännen är dåliga på engelska ju) och hon kunde lite. Så vi började snacka ganska så mycket. Ni vet sådär att en timme blir tre som blir "ska vi gå ut och äta?" och helt plötsligt har man pratat i fem timmar. Hennes engelska är okej, men när jag inte förstår säger hon det på franska istället. Hon blev helt imponerad av min franska. Både ordförråd och uttal. Blev nästan lite rörd.
Imorgon ska hon laga middag till mig. "Spagetti and meat" sa hon. Jag hoppas att hon menar köttfärsås för bara spagetti och köttfärs eller spagetti och ett köttstycke låter inte så gott. Eller så är det en fransk specialité? Den som lever får se. Godnatt.
Kommentarer
Trackback
