Kaos i Camden
Hann inte skriva något igår för det var kaos här hemma. Krismöte i köket till sent på natten. Det pratades om huruvida en yxa eller en liten motorsåg borde inhandlas, om hur mycket Svenska Ambassaden kan göra och hur jävla jobbigt det engelska samhället är. Om vad man skulle lämna kvar om det kom till att vi var tvungna att panikpacka och fly. (Måste erkänna här att någon var redo att lämna flera par skor medan jag inte kunde tänka mig att lämna något alls, haha. Älskar mina grejer ju!) Men vi hade så fruktansvärt kul när vi diskuterade olika lösningar (en plan involverade ett lakan ner på sura-mammans balkong, bara en sån sak liksom!) och när jag gick och la mig tänkte jag att om detta var sista kvällen här var det iallafall bästa slutet.
Men det var ju inte sista kvällen här. Och tur var väl det, hade inte varit redo att lämna (några grejer).
Grejen är den, Sanna, att du fixar allt sånt så bra. Jag var inte orolig en enda sekund. Öskar att jag var lika streetsmart som du.
Emil: It'll rub off on you om du umgås mycket med mig. Det är därför vi borde fika eller dricka vin minst en gång varje dag och prata i telefon oftare.
När kommer du hit så jag kan visa London?!?!?!?!?!?!!!?!?!?!!!1!11ett
Jag kommer, jag kommer (jag är nästan dääär). Har en hel del studier och sådär. Men kanske i vinter, typ runt jul eller efter nyår? För sen är det dags för praktik i vår. (Måste berätta för dig om min byrå. Har redan fått reda på den och allt. Allting är väldigt organiserat och bra här, du hade gillat det.)
Nä nu ska jag stänga datorn och gå och lägga mig! Herregud. Jag är värre än dig nu. Du sover säkert redan?
