London Film Festival
Igår drog London Film Festival igång. Det är en årlig filmfestival som håller på två veckor i oktober (det här året 12-27 oktober). Igår inleddes det hela med filmen 360 på Odeon på Leicester Square.
När jag kom dit hade de rullat ut röda mattan och satt upp strålkastarljus och allting. Poliser i fina hattar lite överallt, men det var ändå inte lika mycket folk som jag trodde att det skulle vara och jag kunde lätt tränga mig fram till tredje raden.
Först kom det bara en massa folk man inte kände igen (vanliga dödliga antar jag?) och sen kom det en man i hatt. En tjej bredvid mig utbrast: "Aw, look at that cute old man.. Oh wait! IT'S JUDE LAW!!!" och det blev kaos och panik och alla ville ta bild och få autograf. Detta blev min bästa bild:
Men han var jättegullig och tålmodig och tog en massa bilder och skrev autografer till alla som sträckte fram ett block eller en kroppsdel. Haha.
Sen kom Bonnie Wright (hon som spelar Ginny i Harry Potter, ni vet?) tillsammans med Jamie Campbell Bower (Anthony i Sweeney Todd. Spelar även i Harry Potter och nån Twilightfilm och sådär.). Detta blev min bästa bild (haha):
De var inte alls lika gulliga som Jude Law. Jamie skrev några autografer och sådär, men ni ser ju Bonnie på bilden - står med ryggen mot alla fansen. De skyndade iväg rätt snabbt.
Sen kom det lite fler personer. Flera som folk blev helt tokiga över som jag hade noll koll på vem de var. När Gillian Anderson (yes, kollade upp den här människan, hade inte koll) kom började alla skrika "my mother loves you!". Alla gjorde det. Haha. Och en tjej (som jag också kollade upp nu efteråt och såg att hon spelade en av tjejerna i musikvideon i Love Actually med Bill Nighy, ni vet?) stod och posade så himla länge att en som arbetade där nästan var tvungen att leda iväg henne. Alla hade slutat fota för länge sen.
Det var väl ungefär det. Jag var egentligen där för att se Anthony Hopkins, men han kom aldrig. Eller så lyckades jag missa honom på något obegripligt sätt? Sorgligt iallafall.
Efter det träffade jag iallafall Rebecca och tillsammans gick vi på Ung i London på Svenska Kyrkan. Där var det passande nog filmkväll. Vi kollade på I rymden finns inga känslor och jag unnade mig ett Marabouchoklad för £2.50 (galet, fattar ni hur exklusivt det är här?!).
När jag kom dit hade de rullat ut röda mattan och satt upp strålkastarljus och allting. Poliser i fina hattar lite överallt, men det var ändå inte lika mycket folk som jag trodde att det skulle vara och jag kunde lätt tränga mig fram till tredje raden.
Först kom det bara en massa folk man inte kände igen (vanliga dödliga antar jag?) och sen kom det en man i hatt. En tjej bredvid mig utbrast: "Aw, look at that cute old man.. Oh wait! IT'S JUDE LAW!!!" och det blev kaos och panik och alla ville ta bild och få autograf. Detta blev min bästa bild:
Men han var jättegullig och tålmodig och tog en massa bilder och skrev autografer till alla som sträckte fram ett block eller en kroppsdel. Haha.
Sen kom Bonnie Wright (hon som spelar Ginny i Harry Potter, ni vet?) tillsammans med Jamie Campbell Bower (Anthony i Sweeney Todd. Spelar även i Harry Potter och nån Twilightfilm och sådär.). Detta blev min bästa bild (haha):
De var inte alls lika gulliga som Jude Law. Jamie skrev några autografer och sådär, men ni ser ju Bonnie på bilden - står med ryggen mot alla fansen. De skyndade iväg rätt snabbt.
Sen kom det lite fler personer. Flera som folk blev helt tokiga över som jag hade noll koll på vem de var. När Gillian Anderson (yes, kollade upp den här människan, hade inte koll) kom började alla skrika "my mother loves you!". Alla gjorde det. Haha. Och en tjej (som jag också kollade upp nu efteråt och såg att hon spelade en av tjejerna i musikvideon i Love Actually med Bill Nighy, ni vet?) stod och posade så himla länge att en som arbetade där nästan var tvungen att leda iväg henne. Alla hade slutat fota för länge sen.
Det var väl ungefär det. Jag var egentligen där för att se Anthony Hopkins, men han kom aldrig. Eller så lyckades jag missa honom på något obegripligt sätt? Sorgligt iallafall.
Efter det träffade jag iallafall Rebecca och tillsammans gick vi på Ung i London på Svenska Kyrkan. Där var det passande nog filmkväll. Vi kollade på I rymden finns inga känslor och jag unnade mig ett Marabouchoklad för £2.50 (galet, fattar ni hur exklusivt det är här?!).
Kommentarer
Trackback
