There is no place like London

Som sagt; träffade Matilda och Miranda utanför Charing Cross Station. Gick till Heaven som är en gayklubb som ligger under The Arches på Villiers Street.

Kön var redan lång och alla var så himla fina. Vi pratade om Ark och London och försökte få tiden att gå. Klockan sex var det insläpp. Mycket folk och Matilda köpte en tröja.

Först spelade The Jane Austen Argument. De var bra. Lite fina sådär. Hon var glittrig och han hade små svarta änglavingar. De spelade bara tre låtar. Sen spelade Bitter Ruin. Fyra låtar. Det var rätt lagom, de var inte lika bra. Och sen till sist spelade Amanda Fucking Palmer. I över två fucking timmar! Det var skitbra i början, men efter en timme längtade jag bara tills att det skulle ta slut. Och när klockan slog tio sa jag tack och hej fast det inte var slut.

När jag kom ut var det fortfarrande varmt. På Villiers Street spelade två killar Beatles-låtar på fiol och längre ner på gatan spelade en äldre man på en bastuba som sprutade eld. Och över hustaken kunde man se London Eye lysa. Då tänkte jag att det är ju faktiskt inte helt fel att bo här.

Charing Cross Station.


The Jane Austen Argument. Fotade inget mer, tyvärr.