There is no place like London

Gick upp tidigt och åt frukost. Färska jordgubbar på neutral yoghurt. Ciabatta med ost. Juice. Ändå helt okej frukost liksom.

Det regnade ute så jag packade ner mina CV:n i tre påsar och gick ut för att söka jobb. När jag kom hem igen var det hög tid för lunch så det fick bli mackor med kyckling och sallad.

När Emma kom hem senare hade hon med sig finfinaste chokladen. Med ÄKTA GULD på. Galet.

Vi beundrar dem en stund och sen tar hon fram sin dator som har laddat ur. Och den går inte att ladda. Vi tänker ju automatiskt att den är sönder, men två timmar senare när vi ska äta middag inser vi att eluttagen, spisen och kylen inte heller fungerar. Men lamporna funkar. Mycket märkligt. Tänker att en propp/säkring har gått och kollar runt i lägenheten, men ser inget skåp. Jag springer ner i hallen där nere för att se om jag hittar ett skåp där. Istället hittar jag ett brev till oss. Där står det att vår gas blivit avstängd eftersom den inte blivit betald på länge och att den inte sätts på igen förrän skulden (£913!) är betald.

Vi ringer George en gång. Två. Tre. Fyra gånger ringer vi och han svarar inte. Emma pratar in ett meddelande. Då ringer vi Steven the Man. Finfina killen. Han säger hela tiden ”don’t worry” och säger att han ska ringa till George. Tio minuter senare har han ringt George, pratat in ett meddelande, smsat honom och ringt hans bror. Haha.

Till sist ringer George och säger att han kommer dagen därpå. Jag äter yoghurt till middag.