The Arks avskedsspelning på Gröna Lund
Egentligen vet jag knappt vad jag ska skriva om den. Den var helt perfekt. Det perfekta avslutet. Skynket som föll, tårarna som föll. Grät igenom hela konserten.
Absolutely No Decorum. Clamour For Glamour. Breaking Up With God. Father Of A Son. Superstar. Tell Me This Night Is Over. Disease. Prayer For The Weekend. Let Your Body Decide. Laurel Wreath. It Takes A Fool To Remain Sane. The Apocalypse Is Over. One Of Us Is Gonna Die Young. Trust Is Shareware. The Worrying Kind. Echo Chamber. Stay With Me. Calleth You Cometh I.
Sen slut. För allra sista gången. Aldrig mer. Slut slut slut. Slut på tonårstårar, röda luggar och sjunga Calleth-allsången med 15 000 andra. Slut på tonåren. Det känns så. Nu är det slut. Och det känns okej.
Är så galet tacksam och stolt över att jag fått vara en del av allt det här i flera år. Något av det bästa som hänt mig, på riktigt. Utan dem hade jag inte fått vara med om så många fantastiska konserter. Hade inte insett hur mycket bra musik det finns. Hade inte överlevt högstadiet. Och framför allt: Utan dem hade jag inte träffat så många fina och fantastiska människor som jag faktiskt gjort. Så tack tack tack, för allt.
Vi Är The Ark. Alltid.
Ja på något sätt känns det ändå okej att det är över. Nu kör vi liksom!
Åh vad fint det var. Åhåhåh.
Verkar verkligen som att jag missade nåt. besviken
Verkar verkligen som att jag missade nåt. *besviken*
