There is no place like London

Resan från London till Stockholm blev lång (inställda tåg, overground till Witham, ersättnningsbuss till Stansted, flyg, flygbuss och bilköer från Skavsta till Stockholm). Kom fram till Stockholm vid sju på kvällen. Ingen förstod vad jag sa och jag kände mig ensam. Stannade inne och kollade på svensk tv för att se vad jag missat under de tre veckorna jag varit borta. (Måste säga att det inte var mycket det. Orkade inte ens se klart ett helt True Talent-avsnitt.)

Fredagen började lugnt. Vid lunch drog jag mig bort till Gröna Lund. Träffade lite folk, snackade lite, åt lite. En timme innan insläpp blev det TOTALKAOS. Ingen hade någon koll av personalen på Gröna Lund och ställde dumma frågor i sina walkie-talkies. Blev helt stressad och ville bara hoppa in och styra upp det hela lite. Efter att ha sprungit fram och tillbaka mellan den gamla ingången, huvudingången och biljettkassorna hamnade jag till sist utanför gamla ingången iallafall. Träffade min mamma (bästbästbäst! ♥) och snackade med Jojja (fint att se henne igen!). Och sen var det då dags för konserten, som jag redan berättade om i mitt förra inlägg. Efteråt tog jag, mamma och Inger ett glas innan vi gick hem.



På lördagen började jag med att köpa två svenska skivor som släppts medan jag varit borta och som jag inte kunnat köpa tidigare (jajaja, man kan beställa, men jag litar inte alls på the post office här). Säkerts Säkert! På Engelska (bra, men inte lika bra som på svenska) och Melissa Horns Innan jag kände dig (bra, men inte lika bra som de två första). Köpte Aftonbladet och satte mig på Hötorget för att läsa om Arks konsert, men började bara gråta så jag stoppade ner den och lät den vänta tills jag kom hem till London igen.

Träffade mamma och Inger på Sergels torg och gick och kollade lite i affärer innan vi åt lunch. Jag tog köttbullar eftersom det var flera veckor sen jag åt det och det lär nog dröja flera veckor tills jag får äta det igen.

Vid tre var det dags att säga hejdå. Så sorgligt. Kramades en himla massa gånger innan jag gick till stationen och åkte till Skavsta. Kände mig så himla ledsen hela vägen tills jag klev av planet på Stansted. Blev ännu bättre när jag hoppade på Stansted Express och fick höra lite fin engelska. När jag hoppade av på Liverpool Street Station började jag skratta lite smått maniskt för mig själv. För hur kan man vara ledsen när man bor i världens bästa stad?

När jag kom hem träffade jag dessutom världens bästa Emma som uppdaterade mig om allt som hänt här. Vad fint vi kommer få det efter den 3 november när vi flyttar. ♥